(som fått betyg mellan 1-10 av oss 4, som ni ser var vi eniga)
Lyssna och njut när dessa fantastiska killar navigerar genom en kavalkad av godingar endast via fyra ackord:
**********
Så fortsätter lekmomentet en stund till.
Lite grand kan man skoja med varandra... Men det kom osökt upp en diskussion om där vi var några stycken som menade att det fanns en oskriven regel att inte ta från någon som bara har ett paket kvar (alla hade två paket med sig från början).
Det roliga var att se hur flera valt att ge ett presentkort för någon konkret handling som mat, medicin, skolmaterial till behövande genom SOS barnbyar samt Unicef. Nu kändes leken härlig ur olika synvinklar! Inte minst att vara med och glädja någon annan!
För rätt många år sedan närmare bestämt Julen 1963 fick jag en underbar bok av min storasyster Christin med härliga illustrationer av Kenneth Inns, den heter ”Jesusbarnet” och är skriven av Lucy Diamond. Den innehåller verkligen underbart detaljerade bilder som försöker föra oss in i tiden och stämningen.
Jag vill också komma med en barnboks-rekommendation, denna härliga bok är skriven av Calle Hernmarck och bilderna tecknade av Bengt Malmström.
På baksidan kan man läsa;
Gubben bor ensam i skogen. En dag sågar han sig en julgran och vinner en vän. Kvar i skogen står stubben och dör. Rotlös kan ingen leva länge, inte ens en aldrig så glittrande julgran. En sorgesam historia som berättas med sällsam humor.
**********
Solen lyser på gnistrande vit snö, det är rätt kallt termometern visar på 10 minusgrader ute, men nu sitter jag bekvämt bakåtlutad i en av regiontrafikens nya bussar. Näsan är vänd emot hemmet och det får jag säga känns inte alls fel… allra helst inte idag efter uteblivna blundar under natten som gick. Däremot blundar jag nu så är det lätt att inbilla mig att det istället är sommar och att jag befinner mig på badstranden.
Tänk att slippa alla dessa bulsiga klädlager, det är nog det som jag ogillar mest med den här årstiden. Ändå borde man ju skämmas för att beklaga sig… med tanke på alla hemlösa och nödlidande, som kanske t.o.m dukar under i denna smällkalla vinter. Alla vilda djur som inte finner någon föda… Fåglarna sitter på trottoarerna tryckta intill väggar för att stjäla sig till någon nypa värme och söker smulor i och kring stans papperskorgar. De är så loja, på gränsen tll apatiska att de verkar mer tama än vilda.
Jag tänker att det är en felföreställning att det endast är barnen som skulle uppskatta att få. Faktiskt tror jag ibland att det är tvärt om, för många barn har så mycket och får så mycket och dyrt så då blir inte gåvor som kan vara minst lika välmenta betydelsefulla. Att se hur sådant som man lagt omsorg, tid och resurser på kastas åt sidan får åtminstone mig att må dåligt. På samma gång vet man att det finns så många som skulle bli så glada över en gnutta av detta, som skulle uppskatta gemenskapen och bryta ensamheten... Men jag vet, visst är det så att det inte är rätt att se allt detta och att inte göra något mer konkret åt det!
Det blev tid till en kort stunds vila innan dagens överraskning väntade. Mats hade bokat bord för 4 och vi kopplade av tillsammans med vännerna Dan och Ann på Gästis i Åhus. På menyn stod julmat för mig var det nykommet för året. Det var en avkopplande och trevlig stund med gott tilltugg, samspråk och många goda skratt.
Nyinsatta bilder från julmarknaden. Kommer nog även ett frampå dagen på vävnaden som vi köpte.
http://hem-tradgard-design.blogspot.com/2010/11/uppdatering.html
Till höger ser ni hur pass det snöade då vi kom hem från byn.
Din djupt röda amaryllis Eva-Katrine är väldigt vacker i färgen, och harmonierar med tomteluvan. Visst är det den tomten som du gjorde då du var på besök i min klass på Kulltorpsskolan?
Dagen har kommit igång, fast tittar man ut skulle man knappast tro det
;-) Visserligen ligger nysnö på grenarna och lyckas ljusa upp mörkret något, men det är skönt att kunna tända lite mysbelysning inne i stugan. Morgonbad, hårtvätt, frukosten på plats... nu är jag redo för jobb och att möta Lucia.
Idag måste jag köpa nya kanalljus till ljuskronan hemma i köket så ska ni få se då vi tänder den ikväll. Tydligen glömde vi att köpa nya candles då vi var på Ikea för ett tag sedan och det lär väl knappast bli något nytt besök före jul inte så fort som tiden springer.
Tyvärr blev det tunnsått med foton eftersom den här kameran inte vill sig i mörker. Men jag kan avslöja att det rådde en andlös tystnad från publikens håll där vi satt bänkade utmed varenda rad i en mörklagd lokal... allt medan en ljusprydd lucia med sitt följe skred fram genom gången till toner av en medeltida luciasång.
DET VAR DÅ... kontrasten var fullständig... en gäll ringsignal... Allt stannade upp och alla tvingades ögonabums lämna lokalen direkt utan ytterkläder rakt ut i smällkalla vintern! Vad var nu detta? Vad som hade utlöst larmet, inte vet jag, men jag vet så mycket som att det dröjde en god stund innan larmet avblåstes och vi befann oss på plats igen och firandet kunde fortsätta.
Ännu mer snö föll under Charlies och min eftermiddagstur, faktiskt föll rätt stora flingor och jag skulle tro att täcket på den här stunden blev 4-5 cm tjockare.
**********
Ja, den sista ingrediensen i dagens rubrik får jag anledning att återkomma till. Skulle tro att vi alla är rätt införstådda med vad enerverande betyder, men hur översätter man det rätt av? Kanske nervpåfrestande? Ja, för det står definitivt för det känslosvall som drabbade mig och mängder av medresenärer denna dag.
... men jag måste göra dig besviken Eva-Katrine för Charlie fastnade inte på ett enda foto. Men det gjorde däremot Charlies matte:
... OCH BARA SE, ÄNTLIGEN KAN JAG VISA ETT OCH ETT ANNAT. Idag och ovan bjuder jag en av mina favoriter bland orchidéerna!
Jag som brukar omge mig med många drömmar kan än så länge klart leva mig in i handlingen. Skulle tro att de dessutom (drömmarna alltså) är ungefär lika dåligt underbyggda som mina.
**********Sagt och gjort jag tog Hedenrud på orden och letade i mina gömmor och rotade fram både bilder och text som jag har dokumenterat runt och från vår täppa:
”När man investerar tid, kraft och pengar i en trädgård kan den i gengäld ge tillbaka i överflöd. Det viktiga är inte om trädgården gör anspråk på att vara perfekt. Istället är det nog så att omsorg om det som lever och att värdesätta det man har, visar rätt mycket om ägaren. Genom att ta sig an, vårda, ha drömmar, visa kreativitet och förmåga att se skönhet i det naturliga och ofta de enkla tingen kan man komma en god bit på väg. En trädgård blir aldrig riktigt färdig, och det kanske inte heller vore önskvärt. Jag tänker att det mer handlar om vägen och det är lätt att jämföra med ett människoliv och allt annat levande. Snarare gäller det att våga och vilja ge sig i kast med att planera, genomföra det som händer och de små glädjeämnena. Det är dessa som är hela värdet. Ibland känner man sig nöjd och annars är det ju inte värre än att det ger upphov till ett nytt projekt. Eller hur?”
**********
Med spänning bevittnade vi igår resten av dvd:n "Inte utan min dotter", men nu för andra gången. Det är ju en skildring från verkliga livet och har ni missat den filmen så är den ett måste! Den ger upphov till så många funderingar samtidigt som åtminstone jag kände mig som om jag satt en bra bit ovanför stolen.
På tal om film så planerar jag och Eva-Katrine att se fortsättningen på Narnia på bio i julhelgen. Att besöka biografen i jultid har varit en stående sed sedan barnen var små. Att kura ner med popcorn i en mjuk fåtölj, blicka runt bara för att notera fler i julstämning och sedan när ljuset släcks och man befinner sig mitt i bild och ljud. Ja, säga vad man vill tv kan aldrig mäta sig med det!
Jag tror Saltkråkan var mina första filmer på Bio (...Mary Poppins, Doktor Tjivago). Allt var inte bättre förr... ; Fler än jag som minns hårda trästolar? Där träsmaken blev så påtaglig efterhand att man var tvungen att pusta ut i en gottepaus ;-)
... och på tips från Eva-Katrine Hon är verkligen skicklig den där lilla September dessutom lika bedårande som färgstarka september.